Jag brukade säga åt folk att aldrig nämna Resident Evil 5 eller 6 framför mig. Det fanns ingen riktig anledning till detta, annat än att jag tidigare ansåg dessa spel vara ett enda stort misslyckande för hela Resident Evil-serien. Detta är en åsikt som delas av många, men med tiden – och idag firar det 10-årsjubileum av spelets release – har jag kommit att uppskatta Resident Evil 6. Även om jag inte kan spela det.
Jag testade det senare på Xbox One efter att ha spelat Resident Evil 7 och nyligen på Nintendo Switch - och slutade inom de första timmarna. Jag gjorde detta mer än en gång i rad, varje gång kraschade jag ur spelet efter några timmar. Jag tyckte att kontrollschemat var mer besvärligt än någonsin, och om jag ville ta mig igenom de konstanta QTE:erna skulle jag hellre spela något från antologin The Dark Pictures. För det mesta kändes det som ett jobb att spela Resident Evil 6.
Jag tycker inte att Resident Evil 6 är ett dåligt spel, även om jag hela tiden himlade med ögonen och suckade medan jag spelade. Faktum är att av alla spel i serien har Resident Evil 6 mest att erbjuda och jag beundrar hur Capcom försökte göra något nytt och tillgodose alla typer av spelare genom att tillhandahålla fyra olika kampanjer – Leon, Chris, Jake och Ada. Detta fungerade dock inte till sin fördel vid lanseringen, vilket ledde till kritik att det hela kändes osammanhängande och överdrivet. Jag vet att Leon Kennedy är vältränad och allt, men behöver han verkligen visa upp många olika kampstilar hela tiden?
Med tiden undertryckte jag dock min fanboy-ilska och uppskattade Resident Evil 6 trots att jag visste att det inte var något för mig. Kan vi verkligen skylla på Capcom för att försöka göra något annorlunda än att upprepa samma formel om och om igen? I slutet av dagen har vi en kollektiv skuld till Resident Evil 6... för utan den skulle Resident Evil 7 inte existera. Och det är inget att tänka på.
Det har gått 10 år sedan Resident Evil 6 kom ut, och även om jag har försökt spela det själv med ett positivt, öppet hjärta, kan jag bara inte komma förbi det hur mycket jag än försöker. Inte ens Chris Redfield kan uppmuntra mig att stanna kvar i matchen den här gången. Och jag har kommit överens med det.
Nu kan jag bara respektera Capcom för att hon helt enkelt försöker kombinera Resident Evil-receptet med den populära actionformeln på ett nytt sätt; det kommer aldrig att bli Resident Evil 4, och det kommer aldrig att bli fantastiskt. Men nu har jag en nyvunnen tacksamhet för Capcom och hur det fortsätter att testa nya saker. Titta på Exoprimal, för guds skull - vi skulle väl inte ha det här utan Dino Crisis eller Lost Planet?
Samma sak fungerar i förlagets serie av spel – utan dessa mindre imponerande delar av Resident Evil-kanonen skulle vi inte ha den Resident Evil vi har nu. Sammantaget har Capcoms engagemang för att hålla sina spel fräscha gjort att Resident Evil har kunnat överleva. Lägg till nyinspelningarna och RE-motorn, och du har fått en renässans för Resi-fans som helt enkelt inte skulle ha hänt utan Resident Evil 6:s felsteg och giraff-fel.
Synd att detsamma inte kan sägas om andra skräckserier som var på höjden av sin popularitet samtidigt som Resident Evil. Vad hände med Silent Hill, Konami?
